Min karriär som tävlingscyklist är avslutad 2009-10-13
Tro det eller inte, jag har tagit ett stort beslut i mitt liv. Jag har bestämt mig för att avsluta min cykelkarriär. Den sista tävlingen på högre nivå blev i torsdags i Paris-Bourges.
Jag har funderat länge och väl på detta beslut och nu så här några dagar efter sista racet så känns det skönt.
Efter mer än 20 år som tävlingscyklist, varav de åtta senaste på heltid, så känns det ändå lite konstigt. Jag tycker fortfarande det är kul att cykla men känner att jag är nöjd med att tävla på den här nivån. Jag känner mig mera motiverad att utnyttja min magisterexamen i företagsekonomi och vill satsa på att göra en civil karriär istället. Jag hade möjligheten att få köra även nästa säsong i Team Differdange, men valde att tacka nej.
Jag vet att jag kommer sakna den där känslan av att känna mig i superbra form och kunna köra först över mållinjen. Arbetet som krävs för att nå dit är tufft. Det krävs otaliga träningstimmar, oavsett väder och vind, samt en tydlig målmedvetenhet. Min vision har varit att komma med i ett lag som kör Tour de France. Det målet är inte längre rimligt. Jag har de senaste åren njutit av att vara bra på europa tour nivå. Nu känner jag dock att jag inte vill satsa så hårt vidare bara för att ha lite mera kul.
Jag känner mig nöjd med min cykelkarriär och väljer att avsluta den med flaggan hyfsat i topp.
Jag är otroligt glad över att ha fått göra den här resan som det inneburit att vara heltidscyklist. Under dessa senaste åtta år så har jag lyckats köra hem 18 segrar (i tillägg till dom sju jag tog i Sverige som elitcyklist). Jag klassar min totalseger i det franska etapploppet Ronde de l’Oise (2007), som min främsta. Etappsegern i Tour of Malaysia 2008 och etappsegern i Fleche du Sud i år står också högt upp på listan över härliga segerminnen. Mina bästa SM resultat blev en bronspeng i tempo 2004 och en fjärdeplats på linjeloppet 2008. Även om jag kontinuerligt fört träningsdagbok under alla dessa år så kan jag inte säga exakt hur långt jag cyklat. Men på ett ungefär så har det varit runt 1000 timmar och 3000-3200 mil per år.
Motgångar stärker, brukar man säga, och så har fallet absolut varit för mig. Jag har haft tendensen att vurpa ganska illa när jag väl gått i asfalten. Att jag slagit ut tre tänder, behövt sy många stygn inne i munnen, behövt sy över 50 stygn i ansiktet, slagit ur axeln vid flertalet tillfällen samt halvt vurpat sönder knäna otaligt gånger, har inte fått mig att ge mig. Jag har haft en så stark drivkraft att lyckas med mina mål, att jag alltid bara fokuserat på att komma tillbaka så snabbt som möjligt.
Vurporna kommer jag inte sakna, heller inte alla träningar och tävlingar i blött och kallt väder. Nu kan jag välja att bara cykla när solen skiner och jag behöver inte ta några onödiga risker om jag inte vill. Alla långa resor för att ta sig till tävlingarna ska också bli skönt att vara utan.
Men jag ångrar ingenting under min cykelkarriär och är otroligt glad över allt jag fått vara med om. Jag har fått träffa otroligt många härliga och underbara människor som jag kunnat lära mycket av. Jag vill tacka alla er som funnits till hand under dessa år och stöttat mig på många olika sätt! Ni har alla betytt mycket för mig!
Livet som heltidscyklist har skapat mig som människa i en positiv bemärkelse. Jag har lärt mig att jobba i team, jag har fått större förståelse för kulturella olikheter och jag har utvecklat mitt strategiska och taktiska tänkande. Nu hoppas jag hitta en arbetsgivare som ser möjligheterna i att anställa en så målinriktad person som mig.
Min närmaste framtid handlar om att söka jobb, och det vill jag göra i Luxembourg. Här nere finns det en lite större förståelse för vad det innebär att ha varit heltidscyklist. Dessutom finns det en hel del företag som är fokuserade på det företagsekonomiska området. Att det fortfarande råder lågkonjunktur gör det givetvis inte lätt att hitta ett jobb. Men jag är helt fokuserad på att klara det och hoppas att jag kommer lyckas, inom en inte alltför lång framtid.
Nästa vecka åker jag, Katta och Jonathan hem till Sverige för en två veckors semester. Kanske får jag då möjligheten att träffa en del av er som läser här. Er andra kanske jag stöter på i något cykelsammanhang vid ett annat tillfälle. Jag har alltid haft ett varmt hjärta för cykelsporten och det kommer nog knappast att försvinna. Jag kommer säkerligen vara engagerad i cykel på något sätt framöver, men då blir det som fritidssysselsättning.
Jag har fortfarande kvar hemsidan ett tag till, även om jag inte kommer göra så täta uppdateringar. Men kika gärna in igen någon gång, om ni vill veta mera vad som händer i mitt liv.
Tack till er alla som valt att följa min cykelkarriär här på min hemsida! Det har varit ett rent nöje att skriva och berätta för er!
Kram,
Fredrik
|
