|
| Karriären från början till slut | | | | Hur allt började... | |
 | Jag var tolv år gammal och hade provat på en mängd idrotter utan framgång. Mitt bollsinne var katastrofalt dåligt (vilket det förövrigt fortfarande är). Samtidigt hade jag extremt mycket energi att göra av med så en dag, vintern 1988, tog pappa med mig till en vinterträning hos Uppsala Cykelklubb. Jag fick prova på att köra testcykel, vilket jag faktiskt tyckte var riktigt kul. När våren kom fick jag låna en cykel av klubben och körde några mindre tävlingar.1990 flyttade jag med min familj till Västerås och fortsatte min nystartade karriär i VCK. Som ungdomscyklist var | spurten mitt främsta vapen och genom den lyckades jag vinna många tävlingar runtom i Sverige.När jag blev junior blev träningen seriösare samtidigt som skola och annat tog en del tid. Under juniortiden hade jag tempolopp som fokus. Jag älskade att träna detta och hade flera egenuppmätta sträckor utanför Västerås. Där satsade jag allt på att klocka mig själv på bättre och bättre tider. 1996 Som 18-åring lyckades jag vinna Nordiska Mästerskapen i tempo för juniorer.
Elitsatsning samtidigt med högskolestudier
Mina första år, 1997 och 1998 i elitklassen var tuffa för mig. Visst lyckades jag få några framskjutna resultat och även ett fåtal segrar. Jag älskade att tävlingscykla men direkt efter gymnasiet gick jag direkt in på högskolan, lumpen hoppade jag över. Det var en tuff tid för mig att kombinera studier med elitsatsning på cykel och jag hade ärligt talat ganska dåliga resultat på båda två. Jag tänkte att jag förmodligen var tvungen att välja att satsa antingen på studier eller cykel, men det var inget lätt beslut. Så jag fortsatte med båda, samtidigt som jag också flyttade hemifrån och jobbade extra som spinning instruktör och marknadsundersökare. Kort sagt kan man säga att jag hade ett hektiskt liv.1999 vände allt plötsligt, förmodligen hade jag hittat harmoni i livet och fått balans i tillvaron. Jag skrev toppresultat på såväl omtentor som nya tentor. Samtidigt började träningen ge resultat och jag började vara med i toppen på tävlingarna istället för att behöva bryta. Den sommaren träffade jag också mitt livs kärlek, och min nuvarande fru, Katarina. På hösten tog jag kontakt med Pasi Hokkanen som gav mig lite tips på hur jag skulle kunna förbättra min träning. Jag tog små steg och förbättrade mig kontinuerligt och från säsongen 2001 har jag haft Pasi som tränare. Samtidigt fick jag ännu bättre flyt i skolan och hade mer tid till att träna och återhämta mig. Jag fick även upp intresset för kostens betydelse för mina prestationer. Allt detta tillsammans fick mig att gå upp mer och mer i min cykelkarriär, även om jag kämpade på och slutförde mina studier. 2002 tog jag ut min dubbelexamen från Mälardalens Högskola.
Satsning på heltid
2002 bestämde jag mig för att satsa fullt ut på cykel, efter att jag fått kontrakt med Patrick Serra och Team Mälarenergi. Jag fick nu tid att utvecklas på alla olika plan och fick köra en massa fina tävlingar runtom i Europa. Jag hittade mitt främsta vapen som tävlingscyklist, att vara offensiv, då jag vann den mest offensiva tävlingen i Post Girot Open. Inför 2003 hade jag stora förhoppningar och fortsatte i Mälarenergi. Jag hade oturen att vurpa ganska illa ett par gånger och fick inte riktigt de stora resultat jag hoppats på.
Flytt till Luxembourg och mitt internationella genombrott
Jag hade ändå kommit underfund med att om jag ska lyckas så måste jag ut i Europa. Jag kontaktade flertalet utländska lag och valet för 2004 föll till slut på CCI Differdange i Luxembourg. I April samma år fick Katarina jobb här och vi flyttade in i en lägenhet. Min tillvaro var nu helt fokuserad på att lyckas inom cyklingen och jag stormtrivdes. Säsongen blev mitt internationella genombrott. Jag vann flera tävlingar och placerade mig högt upp på många andra. Jag kände att jag var mogen för att bli ett riktigt proffs och hade kontakt med flera lag. Tyvärr fick jag inte plats i ett så stort lag som jag hoppats på. Men det kontrakt jag fick med Konica-Minolta var jag ändå nöjd med. I kontraktet ingick det att jag skulle få köra de sista månaderna på säsongen 2005 som provproffs på team Barloworld. Detta var möjligt eftersom Konica-Minolta var farmarlag till Barloworld.
| | 2005 som jag helst vill glömma |  | Eftersom Konica-Minolta var registrerat i Sydafrika bar det av dit redan i början av januari det året. Där började jag tävla i slutet av månaden. Jag var där till mitten på mars. Det var roligt men samtidigt mycket tufft och annorlunda med träning på hög höjd, extrem värme och en annorlunda mentalitet. Ärligt talat så trivdes jag kanske bara medelmåttigt. Jag såg fram emot den europeiska säsongen men innan jag kom tillbaka till Luxembourg fick jag en ordentlig virusinfektion i Sydafrika. Jag hade värk i lederna, feber, huvudvärk och magsjuka flera gånger om. Jag fick gå igenom flera penicillin kurer innan | jag en månad senare kände mig bättre. Att få hela mars månad spoilerad fick dock stora konsekvenser och jag hittade inte den toppform jag hoppats på. Resultaten var inte tillfredsställande och jag satte stor press på mig själv. I juli sa min kropp stopp och jag fick problem med hjärtat. Jag gick igenom mängder med tester och det visade sig att jag hade orytmiska dubbelslag i hjärtat när jag ansträngde mig på en hög nivå. Jag fick tävlingsförbud och var mycket orolig under lång tid. Efter att ha tagit det riktigt lugnt i två månader försvann mina problem. Troligen var jag helt utbränd. Eftersom jag inte tränat tillräckligt så lät jag också bli att provköra som proffs.När mina problem var försvunna så fick jag dock tillbaka en otrolig gnista att komma tillbaka som cyklist. Jag var helt överlycklig av att kunna cykla stenhårt igen. Konica-Minolta ledningen trodde fortfarande på mig och erbjöd mig ett nytt kontrakt till 2006. I slutet av 2005 visade det sig dock att det var omfattande ledningsproblem i Barloworld som också fick konsekvenser för Konica-Minolta. Det skulle bli stora nedskärningar i deras europeiska tävlingsprogram och mer fokus på tävlingarna i Sydafrika. Då valde jag att istället gå till det nystartade Continental laget i Luxembourg, Differdange Continental.
Nu och framtiden
Differdange Continental är en förlängning av CCI Differdange som jag körde för i 2004. Nu är det dock större organisation, ett mer omfattande internationellt tävlingsprogram och flera bra cyklister. Säsongen har gått riktigt bra för mig. Mina sjukdomsproblem från förra året har varit som bortblåsta med vinden och det har aldrig tidigare varit så kul att cykla som det varit i år. I början av året fick jag kämpa en del innan första segern kom i slutet av April. Tror det kan förklaras av att jag avslutade den förra säsongen redan i juli. Ett år senare, i juli i år, lossnade det rejält. Jag lyckades vinna min första UCI kategoriserade tävling, Demy Cars, och fick även många andra fina resultat. Min målsättning för framtiden är att komma till ett större proffslag där jag kan utvecklas ytterligare och vinna flera tävlingar.
 | | |
|
|
